Är det över?
Jag ligger här i sängen och tänker tillbaka, tänker hur det var för ett halv år sedan ungefär. Jag tänker på hur det hela började mellan han och mig. Haha, jag glömmer det aldrig. En torsdag, på höstlovet. Den dagen kom att bli den lyckligaste dagen i mitt liv, för ifall de aldrig hade hänt, hade de aldrig blivit något. Men idag, ja, just här och nu, vill jag inte känna av den någe mer, saknaden är för stor för att inse att de bara är ett minne blått.
Under den tiden det var något mellan oss har jag ångrat mig så mycket för det jag gjorde eller det jag borde ha gjort. På nåt sett räckte inget. Andra gången försökte jag verkligen visa hela mig, liksom här är jag... men på nåt sett var det försent. Jag kunde inget hindra dig från vad du redan kände, du försökte känna annorlunda, men du visste redan att det inte skulle funka.
Jag har gråtit så jävla mycket över det här, dag in och dag ut, hela tiden grät jag. Och visst, jag gråter fortfarande. För saknaden till dig är så stor. Jag skulle kunna göra allt för att få tillbaka dig. Men ifall jag skulle göra det skulle jag göra det helt i onödan eftersom du aldrig tänker ta tillbaka mig.
Nu har jag äntligen lärt mig leva med att det är såhär, jag har lärt mig att leva vid sidan av dig på avstånd. Jag har lärt mig hur det känns att inte få några samtal eller sms från dig varje dag.
Men jag lärde mig aldrig att det skulle ta sån tid att lära mig det där. Fortfarande går det inte en dag utan att jag tänker på dig, utan att jag tänker på de stunderna som jag insåg att du verkligen gillade mig, utan att jag tänker på hur det kunde bli som det blev. Jag måste gå vidare nu, det räcker inte med att man vant sig vid situationen, hoppet och kärleken måste försvinna också,
Men kanske... ja kanske så försvann hoppet och kärleken till dig nyss, tänk ! För jag har aldrig mått så här bra sen de tog slut, vad är det som gjort så att jag är så glad, men ja vem vet, hoppet och kärleken kanske försvann lika lätt som när någon blåser på en fjäder... haha. Ja tänk om, fyfan vad härligt !
Under den tiden det var något mellan oss har jag ångrat mig så mycket för det jag gjorde eller det jag borde ha gjort. På nåt sett räckte inget. Andra gången försökte jag verkligen visa hela mig, liksom här är jag... men på nåt sett var det försent. Jag kunde inget hindra dig från vad du redan kände, du försökte känna annorlunda, men du visste redan att det inte skulle funka.
Jag har gråtit så jävla mycket över det här, dag in och dag ut, hela tiden grät jag. Och visst, jag gråter fortfarande. För saknaden till dig är så stor. Jag skulle kunna göra allt för att få tillbaka dig. Men ifall jag skulle göra det skulle jag göra det helt i onödan eftersom du aldrig tänker ta tillbaka mig.
Nu har jag äntligen lärt mig leva med att det är såhär, jag har lärt mig att leva vid sidan av dig på avstånd. Jag har lärt mig hur det känns att inte få några samtal eller sms från dig varje dag.
Men jag lärde mig aldrig att det skulle ta sån tid att lära mig det där. Fortfarande går det inte en dag utan att jag tänker på dig, utan att jag tänker på de stunderna som jag insåg att du verkligen gillade mig, utan att jag tänker på hur det kunde bli som det blev. Jag måste gå vidare nu, det räcker inte med att man vant sig vid situationen, hoppet och kärleken måste försvinna också,
Men kanske... ja kanske så försvann hoppet och kärleken till dig nyss, tänk ! För jag har aldrig mått så här bra sen de tog slut, vad är det som gjort så att jag är så glad, men ja vem vet, hoppet och kärleken kanske försvann lika lätt som när någon blåser på en fjäder... haha. Ja tänk om, fyfan vad härligt !
Kommentarer
Trackback
