Torsdag 8/1
Jahapp, så var skolan igång igen då. Det känns väl ungefär sådär SKITHEMSKT ! Jag lär ju typ dö om bara några veckor utav allt plugg. Ska börja planera min gravsten redan nu tror jag. Snyft, alltså jag vill verkligen inte tänka att skolan är igång igen. Dööööööööö skola dö !
Tänk nu kommer man gå upp sådär runt halv sju varje dag. Usch, åh fy och blä. Jag hatar också min alarmsignal som ringer där på morgonen. Det låter typ hur högt som helst, man mår typ illa för att man liksom vaknar med ett ryck varje gång. Men byt signal kanske ni tänker då, men alltså den signalen jag har är verkligen den enda jag vaknar till. Jag hör inte någon av de andra. Så jag vaknar helt förskräkt varje morgon. Det känns ju bra...
Även fast jag vaknade helt skrämdslagen utav alarmet, kom jag i alla fall upp på mina ben, sen gick allt väldigt segt. Men på nåt knasigt sett hann jag i alla fall till skolan och första lektionen som började klockan åtta och såklart var det spanska som var första lektionen, jiihoo, mitt favoritämne... Fast jag måste säga att alla andra förutom spanskan flöt på ganska så bra. Vi slutade även mycket tidigare, för att vi inte hade någon elevensval, det var riktigt skönt.
Efter vi slutat gick jag, Jessica och Rebecka och fikade på café 60. Jag käkade en bulle och drack varm choklad som jag nästan alltid gör på café 60 nu, det är ju nästan ett måste att ta det såhär års. Jessica käkade en macka med parma och drack en chai latte. Rebecka hade glömt sin plånbok hemma, så hon köpte inget, men hon fick smaka lite av oss istället. Mitt i allt snack, så tittar jag bort mot trappan, för att jag märkte att det var några som skulle gå ner. Jag hinner inte se deras ansikten. Men så vänder sig Jessica hastigt om och säger, "Jaha, det där var Björn Gustafsson!". Jag fick typ panik, och var nästan påväg att resa mig upp för att gå och fråga om autograf eller en kram eller nåt liknande. Men så sansade jag mig lite, för jag tänkte att det skulle ju se helt sjukt ut om jag typ hade sprungit efter och sen inte veta vad man ska göra. Jaja, det var i alla fall en lite upplevelse, ja menar det är inte varje dag man ser en sådan liten godbit, höhö.
En stund efter den stora händelsen kom Lunisen också. Hon käkade lite och efter hon ätit upp var Jessica och Rebecka tvugna att gå. Men jag och Luna satt kvar, ja vi satt kvar ett bra tag till. När vi gått ifrån café 60 dröjde det inte länge till innan vi blev lite hungriga igen. Så då gick vi till Burger king och delade på en crispy chicken meny. Nyttigt, nyttigt...
När klockan var kvart i åtta kom jag hem. Jag kastade mig direkt på sängen, fan vad trött jag var. Önskar att jag nästan att jag borde ha somnat då. Men nepp,nepp det gjorde man inte.
Fast nu känner jag att jag sakta blir tröttare och tröttare, så jag ska nog krypa ner under täcket nu och gosa med kissemissen min !
Puss och godnatt alla
/Matilda
Här låter jag det även ploppa upp en bild ifrån dagens fika.
