Suck
Ibland, eller nej inte ibland det händer dagligen. Helt plötsligt går jag in i någon slags deppgrej. Oftast sitter jag tyst och oftast är jag ensam och då när det händer vill jag vara ensam. Om jag inte är det vill jag bara bort ifrån allt. Liksom koppla bort mitt huvud till ingenting i några minuter. Bara stå där och minnas...ingenting?
Jag tror att jag aldrig gråtit så mycket som jag gjort de här senaste två månaderna. I början kändes det som att världen skulle gå under. Visst har det lättat, men fortfarande känns det som att jag har ett stort svart hål i mig som aldrig når botten. Jag vet inte vad jag ska göra för att glömma, kanske mår jag bättre utav att inte göra det. Kanske skulle det göra för ont att glömma och få ut den där kärleken i mig...
Säg mig, varför är jag rädd, varför är jag rädd att jag ska förlora något stort i mitt liv? Även fast en stor del av mig vet att jag inte kommer förlora något, så känns det som det, och den känslan vill inte försvinna.
Men på nåt sett, snälla låt mig glömma, låt mig få glömma det här som har fastnat i mig nu. Jag vill, jag vill, jag vill..och ååh nej vad jag inte vill...
Jag tror att jag aldrig gråtit så mycket som jag gjort de här senaste två månaderna. I början kändes det som att världen skulle gå under. Visst har det lättat, men fortfarande känns det som att jag har ett stort svart hål i mig som aldrig når botten. Jag vet inte vad jag ska göra för att glömma, kanske mår jag bättre utav att inte göra det. Kanske skulle det göra för ont att glömma och få ut den där kärleken i mig...
Säg mig, varför är jag rädd, varför är jag rädd att jag ska förlora något stort i mitt liv? Även fast en stor del av mig vet att jag inte kommer förlora något, så känns det som det, och den känslan vill inte försvinna.
Men på nåt sett, snälla låt mig glömma, låt mig få glömma det här som har fastnat i mig nu. Jag vill, jag vill, jag vill..och ååh nej vad jag inte vill...
Kommentarer
Trackback
